Idag vaknade jag av att fåglarna kvittrade. Innan jag slått upp ögonen kändes det för en stund som en sommarmorgon hemma i Sverige, när man går ut i morgonrock på terassen med en kopp kaffe och rostade raskens med ost på. Istället drog jag ifrån de röda gardinerna till min balkongdörr och sa godmorgon till min älskade stad. Svårt att säga vad jag föredrar faktiskt, men i vilket fall som helst känner jag mig rätt lyckligt lottad.

Om ungefär två timmar jag har ett multigrammatikprov som jag nog pluggat på i sammanlagt 1 timme (en halvtimme igårkväll, en halvtimme halvsovandes nu imorse). Jag försöker intala mig själv att jag är en naturbegåvning och grejer, men nu är jag lite orolig. (Jag vet T, jag är hopplös)
Senare idag bär det av mot Normandie i en liten skruttig Ford för en helg i en stuga någonstans (allt förklarades på franska så det kan ju bli intressant att se vad man gått med på nu) och jag är velly velly excited. Tråkigare är däremot att min vapendragare Jelena lämnar Paris för götet idag, men som tur var fick vi ett fint avsked igår med lite pizza och pärlplattor (!).
Eftersom jag är lat och dessutom borde plugga snart så säger jag resten med lite pics istället:


Betty var här och lyste upp tillvaron i helgen



Vi var på Le Paris Paris och Yasna fick djävulen efter sig



Nytt väggexperiment



Je-je-jelena et moi



Och snart kommer den här vackra varelsen befinna sig på min balkong igen!

Vi ses snart, somliga snarare än andra! Gros bisous

Comme elle au monde il n'y en a pas deux, c'est la java bleue

Okej, it's been a while.. Känner mig lite ringrostig och fingrarna är helt vilsna på tangentbordet (due to en månad utan internet antar jag). Jag är inte så bra på att resumera, det brukar mest sluta med röriga listor, men jag ska göra mitt bästa, kära läsare, för att summera januari 2008, en av de bättre i mitt inte än så långa liv.

Att återvända var inte alldeles underbart för att vara ärlig. Det var kallt och jävligt och när jag äntligen kom upp ur metron vid Arts et Metiers och steg in på 78 rue Beaubourg så upptäckte jag att hissen givetvis var ur funktion. Min kära gardien log mot mig på ett såntdär elakt sätt som bara han kan, och jag hade inget annat val än att bogsera mina tre resväskor upp för de sju trapporna. Väl inne i min älskade lya var jag i starkt behov av en dusch (även om det kändes som om jag redan stod i en) men kom snabbt på andra tankar när jag kände stanken. Smart som jag är hade jag glömt att slänga äggen i kylen (som jag på ett väldigt ekonomiskt vis stängt av) och jag spenderade minst en timme med gummihandskar och rengöringsmedel för att bekämpa mögelodlingen. Det var nice, Paris is faboulous. Jag tror att jag tänkte då den 4:e januari att det liksom bara kunde bli bättre, och ja, dagen efter återförenades jag med Yasna över en spartansk middag med vin och balansen var återställd.

Yasna, det lilla undret, är alltså här och tillsammans äger vi Sorbonne. Jag har hunnit med två veckor av examen och två veckors semester och jag vågar nästan säga att jag hittat något här som är värt att stanna för... Det bästa som hänt mig är att jag nu helt plötsligt pratar franska, väldigt skruttigt men väl förstått, och att jag känner mig mer hemma än någonsin. Ofta är jag sådär äckligt optimistisk och bubblig av lycka att jag måste lägga band på mig själv för att inte bli alltför naiv (och för att någon ska orka läsa detta, det är ju roligare att läsa bitterheter).

Jag har haft många roomies på sistone, däribland min kära göteborgska Lisa som bodde här en helg mellan en flytt och nu i helgen Alice som kom med tåget ända från Turin. Helgen (och egentligen de senaste veckorna) bjöd på mycket vin (Corbière, för underbara 1.33 euro!) och middagar här hemma (som mest var vi sju personer, alla fick ta med sig egna tallrikar och turas om att sitta) samt picknick i Jardin de luxembourg och på trapporna vid Sacre coeur.
Det bästa av allt är att jag fortfarande har våren i Paris kvar, trots att den redan kommit egentligen. Nästa helg tittar Betty in, helgen därpå vankas en galen helg i Normandie och därefter kommer familjen innan Ida anländer lagom till påsk. Hur kan man vara annat än genomlycklig? (Nu är det verkligen dags att sluta och återgå till "L'odyssée de l'espace" känner jag)



Vous me manquez vraiment biensur, et j'espere que tout le monde va bien. À tout, mes amis...