Jag gillar när min iPod överraskar. På väg hem från skolan innan idag, med solen i ögonen och Seine rinnande under mig, hörde jag plötsligt The Mo:s Nostalgia Locomotive för första gången på en evighet och genast såg jag framför mig 14 åriga Maia med första finnen och pojkvännen och tillbaks kom den där känslan av när allt var nytt, spännande och första gången. När jag räknat ut att det var 5 år sedan fällde jag en liten tår och blev väldigt blödig, men på ett bra sätt. Det var trots allt rätt jobbigt att vara 14.
Time, melting fast
In a room where the sun is burning dust from our past
It's a huge carnaval
In my chest
I didn't know anything,
A carpet floor boy
And the king of land
Where all the small things seems so very grand
I'm leaving tonight
Here comes the chuchu, come on
Steaming to you through the gone times
Nostalgia locomotive
It gives you a hell of a ride
Here comes the chuchu, come on
Steaming to you through the gone times
Nostalgia locomotive
It gives you a hell of a ride
Time, floating fast
In the odd world
The rain is pouring memories from my past
It's a huge carnaval
In my chest
I didn't know anything,
A rubber boot girl
And the queen of land
Where all the small things seems so very grand
Snart kommer min kära Lisa och det blir vårinvigning på min balkong med en flaska Corbières och hemligheter. Thank god for being 19!
måndag 31 mars 2008
torsdag 27 mars 2008
Så sitter man här igen och ska plugga. Egentligen tycker jag franska är väldigt roligt, och grammatiken till och med fascinerande, men det är det här med att sätta sig ner och verkligen studera som är tråkigt. Istället har jag idag varit på posten, fått min studieförsäkran stämplad på Sorbonne, dammsugat, tvättat och handlat. I'm good.
Det är fortfarande äckligt kallt i mitt rum och jag sitter i sovsäcken med ett glas vin och lite müsli som sällskap. Funderar på vad jag ska ha på mig imorgon och kollar facebook var femte minut - min koncentration har med andra ord inte ändrats så mycket sen sista året på gymnasiet, men jag vet också att vid midnatt kommer jag hamna i värsta spurtläget och få allt gjort. Mina vanor har nog aldrig varit särskilt hälsosamma egentligen, men detta året har nog varit extremt.
Tänker lite på att jag nu varit här i 6 månader och på alla faser jag gått genom. Den första Paris-förälskelsen när jag mest ville komma in på alla klubbar och se alla chica människor, den första svackan i december när jag var trött på alla dryga fransmän och tänkte att franska var ett omöjligt språk, och så min senaste förälskade fas där jag just nu befinner mig och där jag bara älskar allt och alla.
Just nu vill jag bara höra:
"Je dis n'importe quoi, moi!"
"Ma 'tite femme!"
"Maia, je peux prendre une cigarette s'il te plaît..?"
...men det får vänta tills imorgon, då det även blir gratis couscous och öl för tre euro vid Barbesse. La vie est belle.
Det är fortfarande äckligt kallt i mitt rum och jag sitter i sovsäcken med ett glas vin och lite müsli som sällskap. Funderar på vad jag ska ha på mig imorgon och kollar facebook var femte minut - min koncentration har med andra ord inte ändrats så mycket sen sista året på gymnasiet, men jag vet också att vid midnatt kommer jag hamna i värsta spurtläget och få allt gjort. Mina vanor har nog aldrig varit särskilt hälsosamma egentligen, men detta året har nog varit extremt.
Tänker lite på att jag nu varit här i 6 månader och på alla faser jag gått genom. Den första Paris-förälskelsen när jag mest ville komma in på alla klubbar och se alla chica människor, den första svackan i december när jag var trött på alla dryga fransmän och tänkte att franska var ett omöjligt språk, och så min senaste förälskade fas där jag just nu befinner mig och där jag bara älskar allt och alla.
Just nu vill jag bara höra:
"Je dis n'importe quoi, moi!"
"Ma 'tite femme!"
"Maia, je peux prendre une cigarette s'il te plaît..?"
...men det får vänta tills imorgon, då det även blir gratis couscous och öl för tre euro vid Barbesse. La vie est belle.
onsdag 26 mars 2008
La liste - Rose
Te faire mourir de rire
Aspirer tes soupirs
M'enfermer tout le jour
Ecrire des mots d'amour
Boire mon café noir
Me lever en retard
Pleurer sur un trottoir
Me serrer sur ton coeur
Pardonner tes erreurs
Jouer de la guitare
Danser sur un comptoir
Remplir un caddie
Avoir une petite fille
Et passer mon permis
Jeter tout par les fenêtres
T'aimer de tout mon être
Je ne suis bonne qu'à ça
Est ce que ça te dé-çoit ?
J'ai rien trouver de mieux à faire
Et ça peut paraitre bien ordinaire
Et c'est la liste des choses que je veux faire avec toi
Aspirer tes soupirs
M'enfermer tout le jour
Ecrire des mots d'amour
Boire mon café noir
Me lever en retard
Pleurer sur un trottoir
Me serrer sur ton coeur
Pardonner tes erreurs
Jouer de la guitare
Danser sur un comptoir
Remplir un caddie
Avoir une petite fille
Et passer mon permis
Jeter tout par les fenêtres
T'aimer de tout mon être
Je ne suis bonne qu'à ça
Est ce que ça te dé-çoit ?
J'ai rien trouver de mieux à faire
Et ça peut paraitre bien ordinaire
Et c'est la liste des choses que je veux faire avec toi
A hallelujah weekend
Efter en hemmagjord löksoppa (kändes väldigt franskt att skriva) och x antal telefonsamtal känns det nu lite bättre och jag är redo att redogöra för påskhelgen - mycket ägg, kulturskillnader och sniglar!
Trots att helgen bjöd på världens pissväder (dock inte med snö som hemma i svearike) har vi lyckats, som de tre tappra musketörer vi är, korsa Paris fram och tillbaka till fots, från Beaubourg till Montparnasse via Jardin de Luxembourg, från Montparnasse till La tour Eiffel, och ja, hem till mig igen.
På fredagkvällen hivades det öl på en bar vid Parmentier tillsammans med rödtocken, rödtockens flickvän, nörden, nördens kompis och så min klantskalle. Planer smiddes för lördagkvällen, och så slutade det med att 9 personer dundrade in i min lilla 20kvadratare kvällen därpå. Det dracks vin i onaturliga mängder, röktes alldeles för många Gauloises och efterhand blev det även allsång i alla möjliga falsetter (en viss fransman knackade på hos grannarna för att fråga om de ville hänga på, men de var som tur var inte hemma. Natten därpå gav de igen med falsk Beatles-allsång) Utgången till La Flèche d'Or blev lite mindre lyckad eftersom rödtocken lurade sin flickvän att smuggla öl i handväskan, så vi hamnade på reggaebaren bredvid, där alla nekade losers släpps in. Yasna och Ida blev nästan eskortoffer och vid 3 somnade vi på dansgolvet.
Var är vi nu då? Söndag? Efter några misslyckade försök att koka ägg och efter att faktiskt ha målat ett av dem bestämde vi oss för att ta våra tunga kroppar ut på rastning. Med oss hem fick vi kinamat och kinesisk öl (jag bor ju praktiskt taget i chinatown) och på kvällen joinade vi Yasnas hyperkoreanska sorbonne-kompis för att fira att han blivit ett år äldre.
Annandag påsk påbörjades vid La tour Eiffel där vi snabbt insåg att vi inte orkade köa två timmar och betala för att gå trapporna upp i småstormen, så det blev ännu mer flanerande.
På kvällen fick Ida en riktig fransk kulinarisk upplevelse med både ost, crepes och SNIGLAR. Som första gångs-snigelätare skulle jag inte säga att det är det äckligaste jag ätit, lite som tuggummi med vitlökssmak.
Nu börjar mina ben somna i den konstiga ställning jag utsätter dem för varje gång jag börjar "jakten efter grannens internetanslutning". För att avrunda skulle jag bara vilja säga: Ida och Yasna, ni är allt för goooa.
Trots att helgen bjöd på världens pissväder (dock inte med snö som hemma i svearike) har vi lyckats, som de tre tappra musketörer vi är, korsa Paris fram och tillbaka till fots, från Beaubourg till Montparnasse via Jardin de Luxembourg, från Montparnasse till La tour Eiffel, och ja, hem till mig igen.
På fredagkvällen hivades det öl på en bar vid Parmentier tillsammans med rödtocken, rödtockens flickvän, nörden, nördens kompis och så min klantskalle. Planer smiddes för lördagkvällen, och så slutade det med att 9 personer dundrade in i min lilla 20kvadratare kvällen därpå. Det dracks vin i onaturliga mängder, röktes alldeles för många Gauloises och efterhand blev det även allsång i alla möjliga falsetter (en viss fransman knackade på hos grannarna för att fråga om de ville hänga på, men de var som tur var inte hemma. Natten därpå gav de igen med falsk Beatles-allsång) Utgången till La Flèche d'Or blev lite mindre lyckad eftersom rödtocken lurade sin flickvän att smuggla öl i handväskan, så vi hamnade på reggaebaren bredvid, där alla nekade losers släpps in. Yasna och Ida blev nästan eskortoffer och vid 3 somnade vi på dansgolvet.
Var är vi nu då? Söndag? Efter några misslyckade försök att koka ägg och efter att faktiskt ha målat ett av dem bestämde vi oss för att ta våra tunga kroppar ut på rastning. Med oss hem fick vi kinamat och kinesisk öl (jag bor ju praktiskt taget i chinatown) och på kvällen joinade vi Yasnas hyperkoreanska sorbonne-kompis för att fira att han blivit ett år äldre.
Annandag påsk påbörjades vid La tour Eiffel där vi snabbt insåg att vi inte orkade köa två timmar och betala för att gå trapporna upp i småstormen, så det blev ännu mer flanerande.
På kvällen fick Ida en riktig fransk kulinarisk upplevelse med både ost, crepes och SNIGLAR. Som första gångs-snigelätare skulle jag inte säga att det är det äckligaste jag ätit, lite som tuggummi med vitlökssmak.
Nu börjar mina ben somna i den konstiga ställning jag utsätter dem för varje gång jag börjar "jakten efter grannens internetanslutning". För att avrunda skulle jag bara vilja säga: Ida och Yasna, ni är allt för goooa.
Flowers never bend with the rainfall
26 mars är ett stort datum. Det innebär slutet på mars först och främst, vilket får mig att tänka på att hyran snart ska betalas med pengar jag inte har, och på att jag har ynka två månader kvar i min lilla lägenhet i den stora staden. 26 mars innebär också att jag och Léo träffades för 2 månader och 18 dagar sen trots att det känns som en hel evighet sen. 26 mars betyder att Ida lämnade Paris igår morse efter en riktigt gooo helg och att jag är ensam på rue Beaubourg igen. För ett år sedan innebar 26 mars att projektarbetet var inlämnat och att min hjärna var i topptrim, oförstörd och helt uppdaterad på Irakkonflikten. Om 26 mars 2009 vet jag fortfarande inget.
Kortfattat så är det en helt vanlig dag idag. Jag har råkat på min första förkylning sen januari, mycket på grund av mitt osunda leverne (haha) men nog mest på att värmen i mitt hus har stängts av eftersom fransmännen nu anser det vara ”vår” (trots att det är kallare än någonsin och att resultatet blir att den enda värmen i mitt rum finnes under täcket med alla kläder på). Trots allt har jag varit i skolan och antecknat flitigt om passiva och aktiva satser och därefter hunnit fika två gånger, ätit falafel på rue des rosiers (lenny kravitz-stället) och handlat en kofta och klänning på impulsvintage. Framför mig ligger en kväll bestående av både ditten och datten, men mest soppa, te och en film.
För övrigt följer jag bloggfajten med växande intresse. Blondinbelle for president! (Maria, du är för bra för att vara sann!)
Återkommer om helgen, näsdropparna kallar.
Kortfattat så är det en helt vanlig dag idag. Jag har råkat på min första förkylning sen januari, mycket på grund av mitt osunda leverne (haha) men nog mest på att värmen i mitt hus har stängts av eftersom fransmännen nu anser det vara ”vår” (trots att det är kallare än någonsin och att resultatet blir att den enda värmen i mitt rum finnes under täcket med alla kläder på). Trots allt har jag varit i skolan och antecknat flitigt om passiva och aktiva satser och därefter hunnit fika två gånger, ätit falafel på rue des rosiers (lenny kravitz-stället) och handlat en kofta och klänning på impulsvintage. Framför mig ligger en kväll bestående av både ditten och datten, men mest soppa, te och en film.
För övrigt följer jag bloggfajten med växande intresse. Blondinbelle for president! (Maria, du är för bra för att vara sann!)
Återkommer om helgen, näsdropparna kallar.
måndag 17 mars 2008
It ain't me babe
Det har varit en överkänslosam helg. Familjebesöket var lika underbart som jag kunde föreställt mig, med två kramiga föräldrar och moster och morbror som nöp mig i kinderna jämt och ständigt. Och så systra min förstås. (Jag och Elisabeth kom överens om att syster låter bättre än kusin, så vi adopterade varandra.)
Det är svårt att förklara hur splittrad jag känner mig, och besluten som ligger framför mig och som snart är dags att fatta blir bara jobbigare och jobbigare och uppenbarar sig som en stor fet elak mur. Det blir inte bättre av att man då plötsligt påminns om att det faktiskt väntar ett liv därhemma som inte är helt tokigt och som även det inkluderar människor och platser man älskar. Måste man välja och varför kan man inte plugga i linköping och bo i paris samtidigt? (Det hade varit fint)
Och ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag borde väl inte säga något för det kommer bara komma ut fel, men det var ju tråkigt att du inte kunde uppskatta vad du hade när du hade det och inte ett halvår senare.
Det är svårt att förklara hur splittrad jag känner mig, och besluten som ligger framför mig och som snart är dags att fatta blir bara jobbigare och jobbigare och uppenbarar sig som en stor fet elak mur. Det blir inte bättre av att man då plötsligt påminns om att det faktiskt väntar ett liv därhemma som inte är helt tokigt och som även det inkluderar människor och platser man älskar. Måste man välja och varför kan man inte plugga i linköping och bo i paris samtidigt? (Det hade varit fint)
Och ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag borde väl inte säga något för det kommer bara komma ut fel, men det var ju tråkigt att du inte kunde uppskatta vad du hade när du hade det och inte ett halvår senare.
onsdag 12 mars 2008
måndag 10 mars 2008
Whatever gets you through the night
Mars-väder här är väldigt spännande. Imorse på väg till skolan kändes det som ungefär 20 grader och jag avled nästan i min duffel, sen när jag kom ut var det hagelstorm och jobbigt "från-sidan"-regn. Resten av dagen har jag spenderat liggandes på min matta för att titta på vädret som ändrades var femte minut utanför balkongen. Jag är lättroad.
Roligare blev min solitära eftermiddag när jag fick prata med några telefonförsäljare och ge igen för alla gånger jag inte förstår ett jota:
TF (med hemskt irriterande röst): "Bonsoir madame, j'éspère que je ne vous dérange pas?"
Moi:"Sorry, I don't speak French, you will have to speak English!"
TF (lite mindre kaxig röst): "Eh.. ok, I speak England, it's ok! You.. you.. Eh. (1 minuts paus) No sorry, I only speak France, goodbye, goodbye!"
Hehe. Nu väntar en kväll med pasta, vin och en Leo.
Roligare blev min solitära eftermiddag när jag fick prata med några telefonförsäljare och ge igen för alla gånger jag inte förstår ett jota:
TF (med hemskt irriterande röst): "Bonsoir madame, j'éspère que je ne vous dérange pas?"
Moi:"Sorry, I don't speak French, you will have to speak English!"
TF (lite mindre kaxig röst): "Eh.. ok, I speak England, it's ok! You.. you.. Eh. (1 minuts paus) No sorry, I only speak France, goodbye, goodbye!"
Hehe. Nu väntar en kväll med pasta, vin och en Leo.
lördag 8 mars 2008
La Flêche d'Or var min räddning, tror helt enkelt att jag behövde danssvettas till märklig elektro till 5 på morgonen, it was the utlimate cure!
Bra var också min kära mor som ringde och väckte mig imorse (läs kl 13) med sina kloka råd: "Om det är meningen att man ska vara tillsammans så slutar man också tillsammans oavsett avstånd." Hon är allt bra, min lilla mamma.
Jaha, det var det, balansen är återställd. Frågan är om jag ska gå och lägga mig igen eller kanske börja på den där uppsatsen?
fredag 7 mars 2008
Yesterday don't matter if it's gone
Det är aldrig bra när man tänker för mycket, särskilt inte när man lyssnar på funderar-musik. Tankar som man helst inte vill tänka och som man skjutit bort långt bak i huvudet poppar plötsligt och ovälkommet upp och vill inte släppa taget om hjärnan, som parasiter som bara suger åt sig all ork och koncentration. Just nu är mitt huvud så överkoloniserat av jobbiga tankar att jag inte har något annat val än att lista bort dem. Ni behöver inte läsa detta, men jag behöver skriva det:
1. Snart är det 15 mars. 15 mars betyder att jag måste ta tag i min framtid och söka in till universitet, like I'm supposed to do. Men vill jag? Vill jag till Linköping i 5 år? Vill jag bli affärsjurist (eh, affärsjuridik med ingegerd var ungefär veckans sovstund)? Vill jag flytta från Paris? (Svar: just nu, nej)
2. Om jag väljer att stanna i Paris, vad ska jag hitta på här? Kan inte ta mer onödiga csn-pengar, måste alltså jobba. Vill jag jobba i en restaurang ett år? (Jag tror jag kommer dö av rastlöshet) Var ska jag bo? Vad händer om jag ångrar mig mitt i allt? (Förutom att jag antagligen åker hem till Malmö med världens ångest att jag inte valde universitetet)
3. Varför föddes jag inte bara med en enorm talang som gjorde mina val mer uppenbara? Varför är jag bara lite bra på allt?
4. Varför finns det så många måsten?
5. VARFÖR går jag och blir kär när jag har 3 månader kvar här, så att jag helt plötsligt får en jävla massa beslutsångest? (Läs: varför är jag inkapabel till att ta varje dag som den kommer?)
Sådär, antagligen det mest ointressanta och deprimerande inlägget jag någonsin skrivit. Nu väntar två veckors tvätt och ett skabbigt laverie (men även en kväll på Flêche d'Or och New Young Pony Club, jag borde inte klaga så mycket som jag gör)
1. Snart är det 15 mars. 15 mars betyder att jag måste ta tag i min framtid och söka in till universitet, like I'm supposed to do. Men vill jag? Vill jag till Linköping i 5 år? Vill jag bli affärsjurist (eh, affärsjuridik med ingegerd var ungefär veckans sovstund)? Vill jag flytta från Paris? (Svar: just nu, nej)
2. Om jag väljer att stanna i Paris, vad ska jag hitta på här? Kan inte ta mer onödiga csn-pengar, måste alltså jobba. Vill jag jobba i en restaurang ett år? (Jag tror jag kommer dö av rastlöshet) Var ska jag bo? Vad händer om jag ångrar mig mitt i allt? (Förutom att jag antagligen åker hem till Malmö med världens ångest att jag inte valde universitetet)
3. Varför föddes jag inte bara med en enorm talang som gjorde mina val mer uppenbara? Varför är jag bara lite bra på allt?
4. Varför finns det så många måsten?
5. VARFÖR går jag och blir kär när jag har 3 månader kvar här, så att jag helt plötsligt får en jävla massa beslutsångest? (Läs: varför är jag inkapabel till att ta varje dag som den kommer?)
Sådär, antagligen det mest ointressanta och deprimerande inlägget jag någonsin skrivit. Nu väntar två veckors tvätt och ett skabbigt laverie (men även en kväll på Flêche d'Or och New Young Pony Club, jag borde inte klaga så mycket som jag gör)
tisdag 4 mars 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
