Hej. Det var ett tag sen sist. Tänkte att det kunde vara en bra idé att låta bli det här självblottandet ett tag, men tillslut så vinner ändå den där längtan efter att skriva av sig, det finns få saker som känns bättre.
Man kan säga att ett nytt liv dragit igång. Det visade sig att de gula overallerna var ganska fina och juridik känns helt okej. Jag vet inte om vi är hand i handske än dock, och det känns lite konstigt att lära känna en ny svensk småstad som känns så bekant men samtidigt så främmande, men jag antar att jag får ge det lite mer än 2 månader innan jag flyr.
Sitter här i min underbara lilla lägenhet på Ågatan och har en skönt lat söndagseftermiddag. Snart får jag nog hoppa in i duschen för det vankas söndagmiddag med syster Lisa och hennes fästman (har alltid gillat det ordet) och tillsammans ska vi trolla med vitkålshuvudet jag släpade hem från Maxi förra veckan. Livet är helt enkelt lite lugnare nuförtiden, trots galna sittningar och mycket fulvin emellanåt. När vi inte har tenta-p och myser med lagboken i skolan hela dagarna så utforskar vi vad linköpings studentliv har att erbjuda i övrigt och det har hittills inte varit till någons besvikelse.
Ibland blundar jag och föreställer mig att jag är på rue Beaubourg igen. Jag hör balkongdörren som skakar när bussarna kör förbi och det envisa tutandet från irriterade franska bilister. Sen ser jag dig där sittandes på balkongen bakom de röda gardinerna och mitt hjärta slår dubbelvolter när du reser dig med ett leende på läpparna och kommer in för hålla om mig där jag sitter på sängen. Då vet jag alltid att det är dags att öppna ögonen och återkomma till verkligheten, fastän det är svårt att släppa drömmar när de är som bäst.
söndag 2 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar