För ovanlighetens skull har ödet valt en bra dag att vara sjuk på, en såndär grå och regnig måndag när man egentligen bara vill sitta inne. Helgen var fin och jag blev ett år äldre, tjoho!

Sitter här och längtar mig bort till framtiden på något sätt, hade varit skönt att spola till ungefär maj, eller åtminstone tills den här satans rättsteoritentan är över... hursomhelst ska jag till Malmö på fredag och det ska bli helt obeskrivligt underbart!!!

Varför är november månad så grå jämt? Mamma påstår att den 8:e november 1988 var himlen klar och blå, men jag börjar misstänka att hon försöker idealisera min födelsedag mest för att jag inte ska må dåligt.
Sitter just nu i min oförskämt bekväma fåtölj och fascineras av att det är så grått i Linköping idag att jag inte ens kan se domkyrkan. Det är med andra ord en sån dag när det krävs mycket goda anledningar för att man ska ta sig ut överhuvudtaget. En sådan anledning är idag att en viss David behöver hjälp med flytten, en annan är att jag måste ta mig till syaffären för att köpa garn till syjuntan ikväll (ja, jag har officiellt blivit en pysslig pensionär på senaste). Har kommit på att jag alltid gillat att sy, pilla, sticka och virka så det ska bli min nya hobby. Finns inget bättre än skapandet, visst?

Först måste jag dock ta mig igenom den franska facktexten till vårt seminarium på fredag. Mon dieu, sauvez-moi!

New beginning

Hej. Det var ett tag sen sist. Tänkte att det kunde vara en bra idé att låta bli det här självblottandet ett tag, men tillslut så vinner ändå den där längtan efter att skriva av sig, det finns få saker som känns bättre.

Man kan säga att ett nytt liv dragit igång. Det visade sig att de gula overallerna var ganska fina och juridik känns helt okej. Jag vet inte om vi är hand i handske än dock, och det känns lite konstigt att lära känna en ny svensk småstad som känns så bekant men samtidigt så främmande, men jag antar att jag får ge det lite mer än 2 månader innan jag flyr.

Sitter här i min underbara lilla lägenhet på Ågatan och har en skönt lat söndagseftermiddag. Snart får jag nog hoppa in i duschen för det vankas söndagmiddag med syster Lisa och hennes fästman (har alltid gillat det ordet) och tillsammans ska vi trolla med vitkålshuvudet jag släpade hem från Maxi förra veckan. Livet är helt enkelt lite lugnare nuförtiden, trots galna sittningar och mycket fulvin emellanåt. När vi inte har tenta-p och myser med lagboken i skolan hela dagarna så utforskar vi vad linköpings studentliv har att erbjuda i övrigt och det har hittills inte varit till någons besvikelse.



Ibland blundar jag och föreställer mig att jag är på rue Beaubourg igen. Jag hör balkongdörren som skakar när bussarna kör förbi och det envisa tutandet från irriterade franska bilister. Sen ser jag dig där sittandes på balkongen bakom de röda gardinerna och mitt hjärta slår dubbelvolter när du reser dig med ett leende på läpparna och kommer in för hålla om mig där jag sitter på sängen. Då vet jag alltid att det är dags att öppna ögonen och återkomma till verkligheten, fastän det är svårt att släppa drömmar när de är som bäst.

Det är som att jag vaknat ur en lång dvala, som om jag ställt mig utanför min värld en stund och tittat på, och nu har jag klivit in igen och det är full aktivitet (oj vilken bra inledning, ojoj). Hursomhelst är det mycket action nu och det är precis vad jag behövt (dessutom börjar jag se ljuset i tunneln då jag bara har 3 dagar kvar i ica-skjortan...)
Imorse fixades lägenhetsproblemet! Efter att jag skickat ut brev och telefonterroriserat samtliga hyresrättföreningar i Linköping så dök denna etta upp som från ingenstans, 37 kvadrat på Ågatan rakt över Nationernas hus (mycket party party) med KÖK, tvättmaskin och mikrovågsugn! Maia på Ågatan. Det känns fint (även om jag alltså inte sett lägenheten).

Börjar så smått känna mig nervös inför nollning och grejer. Affärsjuristernas overaller är tydligen gula, jag menar, jag har aldrig passat i gult! Dessutom är jag rädd att jag inte klarar spriten då jag varit lugn som en filbunke i sommar, och tänk så har Frankrike och dess mängder vin och andra farligheter redan skadat mina hjärnceller så pass att jag helt enkelt blivit för dum för att plugga? Återstår att se.

Vackert land vi bor i

Äntligen händer det något, vilket också innebär att jag äntligen gjort upp med mina spöken (franska och svenska) och bestämt mig. Den 10 augusti börjar en ny era, som inleds med en roadtrip upp till linköping med allt mitt pick och pack + en underbar kusin och dennes pojkvän. Sen följer tre veckor av Nolle-P, som tydligen innebär färgglada overaller, galna lekar och oerhörda mängder alkohol. En liten nagel i ögat är att jag inte har någonstans att bo än, men det hoppas jag kommer att lösa sig av sig själv.. Eller så. Just nu är jag så upprymd över att för första gången denna sommaren känna att jag är på väg någonstans på egna ben och att Frankrike dessutom finns kvar därnere och väntar på mig. Je reviens vite et plus sage ma chérie!

Det är bara synd att när man äntligen börjat njuta av sommaren är den redan över. Tur att vi trots allt hann med några sweet summer's nights.

»Sans toi, les émotions d'aujourd'hui ne seraient que la peau morte des émotions d'autrefois.«


Hur länge för man sakna någon? Hur länge får det göra ont? Hur gör man för att det ska sluta?

I guess this means I don't live here anymore