Mars-väder här är väldigt spännande. Imorse på väg till skolan kändes det som ungefär 20 grader och jag avled nästan i min duffel, sen när jag kom ut var det hagelstorm och jobbigt "från-sidan"-regn. Resten av dagen har jag spenderat liggandes på min matta för att titta på vädret som ändrades var femte minut utanför balkongen. Jag är lättroad.
Roligare blev min solitära eftermiddag när jag fick prata med några telefonförsäljare och ge igen för alla gånger jag inte förstår ett jota:
TF (med hemskt irriterande röst): "Bonsoir madame, j'éspère que je ne vous dérange pas?"
Moi:"Sorry, I don't speak French, you will have to speak English!"
TF (lite mindre kaxig röst): "Eh.. ok, I speak England, it's ok! You.. you.. Eh. (1 minuts paus) No sorry, I only speak France, goodbye, goodbye!"
Hehe. Nu väntar en kväll med pasta, vin och en Leo.
måndag 10 mars 2008
lördag 8 mars 2008
La Flêche d'Or var min räddning, tror helt enkelt att jag behövde danssvettas till märklig elektro till 5 på morgonen, it was the utlimate cure!
Bra var också min kära mor som ringde och väckte mig imorse (läs kl 13) med sina kloka råd: "Om det är meningen att man ska vara tillsammans så slutar man också tillsammans oavsett avstånd." Hon är allt bra, min lilla mamma.
Jaha, det var det, balansen är återställd. Frågan är om jag ska gå och lägga mig igen eller kanske börja på den där uppsatsen?
fredag 7 mars 2008
Yesterday don't matter if it's gone
Det är aldrig bra när man tänker för mycket, särskilt inte när man lyssnar på funderar-musik. Tankar som man helst inte vill tänka och som man skjutit bort långt bak i huvudet poppar plötsligt och ovälkommet upp och vill inte släppa taget om hjärnan, som parasiter som bara suger åt sig all ork och koncentration. Just nu är mitt huvud så överkoloniserat av jobbiga tankar att jag inte har något annat val än att lista bort dem. Ni behöver inte läsa detta, men jag behöver skriva det:
1. Snart är det 15 mars. 15 mars betyder att jag måste ta tag i min framtid och söka in till universitet, like I'm supposed to do. Men vill jag? Vill jag till Linköping i 5 år? Vill jag bli affärsjurist (eh, affärsjuridik med ingegerd var ungefär veckans sovstund)? Vill jag flytta från Paris? (Svar: just nu, nej)
2. Om jag väljer att stanna i Paris, vad ska jag hitta på här? Kan inte ta mer onödiga csn-pengar, måste alltså jobba. Vill jag jobba i en restaurang ett år? (Jag tror jag kommer dö av rastlöshet) Var ska jag bo? Vad händer om jag ångrar mig mitt i allt? (Förutom att jag antagligen åker hem till Malmö med världens ångest att jag inte valde universitetet)
3. Varför föddes jag inte bara med en enorm talang som gjorde mina val mer uppenbara? Varför är jag bara lite bra på allt?
4. Varför finns det så många måsten?
5. VARFÖR går jag och blir kär när jag har 3 månader kvar här, så att jag helt plötsligt får en jävla massa beslutsångest? (Läs: varför är jag inkapabel till att ta varje dag som den kommer?)
Sådär, antagligen det mest ointressanta och deprimerande inlägget jag någonsin skrivit. Nu väntar två veckors tvätt och ett skabbigt laverie (men även en kväll på Flêche d'Or och New Young Pony Club, jag borde inte klaga så mycket som jag gör)
1. Snart är det 15 mars. 15 mars betyder att jag måste ta tag i min framtid och söka in till universitet, like I'm supposed to do. Men vill jag? Vill jag till Linköping i 5 år? Vill jag bli affärsjurist (eh, affärsjuridik med ingegerd var ungefär veckans sovstund)? Vill jag flytta från Paris? (Svar: just nu, nej)
2. Om jag väljer att stanna i Paris, vad ska jag hitta på här? Kan inte ta mer onödiga csn-pengar, måste alltså jobba. Vill jag jobba i en restaurang ett år? (Jag tror jag kommer dö av rastlöshet) Var ska jag bo? Vad händer om jag ångrar mig mitt i allt? (Förutom att jag antagligen åker hem till Malmö med världens ångest att jag inte valde universitetet)
3. Varför föddes jag inte bara med en enorm talang som gjorde mina val mer uppenbara? Varför är jag bara lite bra på allt?
4. Varför finns det så många måsten?
5. VARFÖR går jag och blir kär när jag har 3 månader kvar här, så att jag helt plötsligt får en jävla massa beslutsångest? (Läs: varför är jag inkapabel till att ta varje dag som den kommer?)
Sådär, antagligen det mest ointressanta och deprimerande inlägget jag någonsin skrivit. Nu väntar två veckors tvätt och ett skabbigt laverie (men även en kväll på Flêche d'Or och New Young Pony Club, jag borde inte klaga så mycket som jag gör)
tisdag 4 mars 2008
fredag 29 februari 2008
Idag vaknade jag av att fåglarna kvittrade. Innan jag slått upp ögonen kändes det för en stund som en sommarmorgon hemma i Sverige, när man går ut i morgonrock på terassen med en kopp kaffe och rostade raskens med ost på. Istället drog jag ifrån de röda gardinerna till min balkongdörr och sa godmorgon till min älskade stad. Svårt att säga vad jag föredrar faktiskt, men i vilket fall som helst känner jag mig rätt lyckligt lottad.
Om ungefär två timmar jag har ett multigrammatikprov som jag nog pluggat på i sammanlagt 1 timme (en halvtimme igårkväll, en halvtimme halvsovandes nu imorse). Jag försöker intala mig själv att jag är en naturbegåvning och grejer, men nu är jag lite orolig. (Jag vet T, jag är hopplös)
Senare idag bär det av mot Normandie i en liten skruttig Ford för en helg i en stuga någonstans (allt förklarades på franska så det kan ju bli intressant att se vad man gått med på nu) och jag är velly velly excited. Tråkigare är däremot att min vapendragare Jelena lämnar Paris för götet idag, men som tur var fick vi ett fint avsked igår med lite pizza och pärlplattor (!).
Eftersom jag är lat och dessutom borde plugga snart så säger jag resten med lite pics istället:
Betty var här och lyste upp tillvaron i helgen
Vi var på Le Paris Paris och Yasna fick djävulen efter sig
Nytt väggexperiment
Je-je-jelena et moi
Och snart kommer den här vackra varelsen befinna sig på min balkong igen!
Vi ses snart, somliga snarare än andra! Gros bisous
Om ungefär två timmar jag har ett multigrammatikprov som jag nog pluggat på i sammanlagt 1 timme (en halvtimme igårkväll, en halvtimme halvsovandes nu imorse). Jag försöker intala mig själv att jag är en naturbegåvning och grejer, men nu är jag lite orolig. (Jag vet T, jag är hopplös)
Senare idag bär det av mot Normandie i en liten skruttig Ford för en helg i en stuga någonstans (allt förklarades på franska så det kan ju bli intressant att se vad man gått med på nu) och jag är velly velly excited. Tråkigare är däremot att min vapendragare Jelena lämnar Paris för götet idag, men som tur var fick vi ett fint avsked igår med lite pizza och pärlplattor (!).
Eftersom jag är lat och dessutom borde plugga snart så säger jag resten med lite pics istället:
Betty var här och lyste upp tillvaron i helgen
Vi var på Le Paris Paris och Yasna fick djävulen efter sig
Nytt väggexperiment
Je-je-jelena et moi
Och snart kommer den här vackra varelsen befinna sig på min balkong igen!
Vi ses snart, somliga snarare än andra! Gros bisous
fredag 15 februari 2008
Comme elle au monde il n'y en a pas deux, c'est la java bleue
Okej, it's been a while.. Känner mig lite ringrostig och fingrarna är helt vilsna på tangentbordet (due to en månad utan internet antar jag). Jag är inte så bra på att resumera, det brukar mest sluta med röriga listor, men jag ska göra mitt bästa, kära läsare, för att summera januari 2008, en av de bättre i mitt inte än så långa liv.
Att återvända var inte alldeles underbart för att vara ärlig. Det var kallt och jävligt och när jag äntligen kom upp ur metron vid Arts et Metiers och steg in på 78 rue Beaubourg så upptäckte jag att hissen givetvis var ur funktion. Min kära gardien log mot mig på ett såntdär elakt sätt som bara han kan, och jag hade inget annat val än att bogsera mina tre resväskor upp för de sju trapporna. Väl inne i min älskade lya var jag i starkt behov av en dusch (även om det kändes som om jag redan stod i en) men kom snabbt på andra tankar när jag kände stanken. Smart som jag är hade jag glömt att slänga äggen i kylen (som jag på ett väldigt ekonomiskt vis stängt av) och jag spenderade minst en timme med gummihandskar och rengöringsmedel för att bekämpa mögelodlingen. Det var nice, Paris is faboulous. Jag tror att jag tänkte då den 4:e januari att det liksom bara kunde bli bättre, och ja, dagen efter återförenades jag med Yasna över en spartansk middag med vin och balansen var återställd.
Yasna, det lilla undret, är alltså här och tillsammans äger vi Sorbonne. Jag har hunnit med två veckor av examen och två veckors semester och jag vågar nästan säga att jag hittat något här som är värt att stanna för... Det bästa som hänt mig är att jag nu helt plötsligt pratar franska, väldigt skruttigt men väl förstått, och att jag känner mig mer hemma än någonsin. Ofta är jag sådär äckligt optimistisk och bubblig av lycka att jag måste lägga band på mig själv för att inte bli alltför naiv (och för att någon ska orka läsa detta, det är ju roligare att läsa bitterheter).
Jag har haft många roomies på sistone, däribland min kära göteborgska Lisa som bodde här en helg mellan en flytt och nu i helgen Alice som kom med tåget ända från Turin. Helgen (och egentligen de senaste veckorna) bjöd på mycket vin (Corbière, för underbara 1.33 euro!) och middagar här hemma (som mest var vi sju personer, alla fick ta med sig egna tallrikar och turas om att sitta) samt picknick i Jardin de luxembourg och på trapporna vid Sacre coeur.
Det bästa av allt är att jag fortfarande har våren i Paris kvar, trots att den redan kommit egentligen. Nästa helg tittar Betty in, helgen därpå vankas en galen helg i Normandie och därefter kommer familjen innan Ida anländer lagom till påsk. Hur kan man vara annat än genomlycklig? (Nu är det verkligen dags att sluta och återgå till "L'odyssée de l'espace" känner jag)
Vous me manquez vraiment biensur, et j'espere que tout le monde va bien. À tout, mes amis...
Att återvända var inte alldeles underbart för att vara ärlig. Det var kallt och jävligt och när jag äntligen kom upp ur metron vid Arts et Metiers och steg in på 78 rue Beaubourg så upptäckte jag att hissen givetvis var ur funktion. Min kära gardien log mot mig på ett såntdär elakt sätt som bara han kan, och jag hade inget annat val än att bogsera mina tre resväskor upp för de sju trapporna. Väl inne i min älskade lya var jag i starkt behov av en dusch (även om det kändes som om jag redan stod i en) men kom snabbt på andra tankar när jag kände stanken. Smart som jag är hade jag glömt att slänga äggen i kylen (som jag på ett väldigt ekonomiskt vis stängt av) och jag spenderade minst en timme med gummihandskar och rengöringsmedel för att bekämpa mögelodlingen. Det var nice, Paris is faboulous. Jag tror att jag tänkte då den 4:e januari att det liksom bara kunde bli bättre, och ja, dagen efter återförenades jag med Yasna över en spartansk middag med vin och balansen var återställd.
Yasna, det lilla undret, är alltså här och tillsammans äger vi Sorbonne. Jag har hunnit med två veckor av examen och två veckors semester och jag vågar nästan säga att jag hittat något här som är värt att stanna för... Det bästa som hänt mig är att jag nu helt plötsligt pratar franska, väldigt skruttigt men väl förstått, och att jag känner mig mer hemma än någonsin. Ofta är jag sådär äckligt optimistisk och bubblig av lycka att jag måste lägga band på mig själv för att inte bli alltför naiv (och för att någon ska orka läsa detta, det är ju roligare att läsa bitterheter).
Jag har haft många roomies på sistone, däribland min kära göteborgska Lisa som bodde här en helg mellan en flytt och nu i helgen Alice som kom med tåget ända från Turin. Helgen (och egentligen de senaste veckorna) bjöd på mycket vin (Corbière, för underbara 1.33 euro!) och middagar här hemma (som mest var vi sju personer, alla fick ta med sig egna tallrikar och turas om att sitta) samt picknick i Jardin de luxembourg och på trapporna vid Sacre coeur.
Det bästa av allt är att jag fortfarande har våren i Paris kvar, trots att den redan kommit egentligen. Nästa helg tittar Betty in, helgen därpå vankas en galen helg i Normandie och därefter kommer familjen innan Ida anländer lagom till påsk. Hur kan man vara annat än genomlycklig? (Nu är det verkligen dags att sluta och återgå till "L'odyssée de l'espace" känner jag)
Vous me manquez vraiment biensur, et j'espere que tout le monde va bien. À tout, mes amis...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
