Yesterday don't matter if it's gone

Det är aldrig bra när man tänker för mycket, särskilt inte när man lyssnar på funderar-musik. Tankar som man helst inte vill tänka och som man skjutit bort långt bak i huvudet poppar plötsligt och ovälkommet upp och vill inte släppa taget om hjärnan, som parasiter som bara suger åt sig all ork och koncentration. Just nu är mitt huvud så överkoloniserat av jobbiga tankar att jag inte har något annat val än att lista bort dem. Ni behöver inte läsa detta, men jag behöver skriva det:

1. Snart är det 15 mars. 15 mars betyder att jag måste ta tag i min framtid och söka in till universitet, like I'm supposed to do. Men vill jag? Vill jag till Linköping i 5 år? Vill jag bli affärsjurist (eh, affärsjuridik med ingegerd var ungefär veckans sovstund)? Vill jag flytta från Paris? (Svar: just nu, nej)
2. Om jag väljer att stanna i Paris, vad ska jag hitta på här? Kan inte ta mer onödiga csn-pengar, måste alltså jobba. Vill jag jobba i en restaurang ett år? (Jag tror jag kommer dö av rastlöshet) Var ska jag bo? Vad händer om jag ångrar mig mitt i allt? (Förutom att jag antagligen åker hem till Malmö med världens ångest att jag inte valde universitetet)
3. Varför föddes jag inte bara med en enorm talang som gjorde mina val mer uppenbara? Varför är jag bara lite bra på allt?
4. Varför finns det så många måsten?
5. VARFÖR går jag och blir kär när jag har 3 månader kvar här, så att jag helt plötsligt får en jävla massa beslutsångest? (Läs: varför är jag inkapabel till att ta varje dag som den kommer?)


Sådär, antagligen det mest ointressanta och deprimerande inlägget jag någonsin skrivit. Nu väntar två veckors tvätt och ett skabbigt laverie (men även en kväll på Flêche d'Or och New Young Pony Club, jag borde inte klaga så mycket som jag gör)