La Flêche d'Or var min räddning, tror helt enkelt att jag behövde danssvettas till märklig elektro till 5 på morgonen, it was the utlimate cure!

Bra var också min kära mor som ringde och väckte mig imorse (läs kl 13) med sina kloka råd: "Om det är meningen att man ska vara tillsammans så slutar man också tillsammans oavsett avstånd." Hon är allt bra, min lilla mamma.

Jaha, det var det, balansen är återställd. Frågan är om jag ska gå och lägga mig igen eller kanske börja på den där uppsatsen?