Än en gång: oslagbar serie.

Je vais et je viens

Det är rätt sent, jag vet. Inatt har jag åtminstone en bra anledning att sitta uppe sent då jag låtit studera.nu ligga på hyllan till sista minuten och därför nu suttit en timme med deras slöa hemsida, bara för att vara säker på att hålla alla dörrar öppna för min alldeles lysande framtid (även om jag blev kallad pucko av min kära mamma innan idag).

Framtid. Det borde inte kännas så jobbigt, men det finns alldeles för många val, alldeles för många saker att göra och alldeles för många att ta hänsyn till. Jag vet inte vad jag vill som vanligt, jag tror inte att jag och Paris är färdiga med varandra, men jag inser också riskerna med att stanna. Jag antar att det får bli ett senare beslut.


(Här borde jag lämna ett kryptiskt och mystiskt meddelande, men jag har inga fler ord)

They tried to make me go to rehab

Våren har inte riktigt hajat att den borde infunnit sig vid det här laget, jag börjar bli lite trött på hagelstormar (framförallt är det inte helt smärtfritt).

Anyways, i fredags tog jag tåget till Lausanne för att se lite berg och framförallt mina kära släktingar. Min faster och farbror skämde bort mig med alla sorters bad (både bubbelbad på Av de chailly och utomhusbad med varmt vatten som rinner ur bergen) och mängder av god mat vilket gjorde att det hela kändes som en riktig hälsoresa (eventuellt rehab). Jag har även lärt mig lite schweizisk slang och insett att jag nu kan kommunicera med den franska delen av min släkt. Chouette.

Nu är jag tillbaks där jag hör hemma och ikväll blir det en drink med två av mina favorit-svensk-parisiskor (dvs Yasna och Lisa) och kanske även ett glas på balkongen (om hagelstormarna kan hålla sig borta en stund). Bisbis

Jag har fått höra på sistone av somliga nära individer att jag blivit mindre pryd och mjäkig under året, något som gjorde mig hemskt nöjd. Pryd är väldigt svårt att vara här om man inte har råd med en nyrenoverad fräsch lägenhet utan istället lever lite spartanskt och diskar i en balja ovanför toaletten, och faktiskt har jag upptäckt på senaste tiden att jag trivs otäckt bra med hela den bohemiska delen (även om jag nog aldrig kommer förstå mig på fransmännens förkärlek för heltäckningsmattor). Jag kommer förmodligen känna mig hemskt disorienterad när jag kommer hem till ett kliniskt städat hus där allt fungerar som det ska och man inte behöver bädda med tre lager lakan för att hela kroppen börjar klia om man nuddar madrassen... (Hehe, nu ser jag hur du skruvar på dig mamma)
Jag tänker särskilt på min icke-numera-existerande prydhet nu när jag sitter här i min sovsäck uppe i sängen (eftersom jag tvättat lakan och torktumlaren var sönder på tvätteriet...) med en kastrull till vänster om mig (har bunkrat upp med nudlar för hela veckan då budgeten ser lite kärv ut...) och med alla varma kläder jag äger på mig (min lägenhet är fortfarande lite utav en isbox). Jag har precis sett Lost in translation på franska men kände mig faktiskt inte alls så lost, det börjar lossna det här. Fick världens reslust även om jag på sätt och vis redan är utomlands och önskade att jag hade hälften av Scarletts utstrålning.

Nu är jag trött och somnar antagligen inom de fem närmsta minuterna. Bonne nuit à tous.

Tänk vad man kan roa sig:

There are perfect days.

Det eviga mysteriet med att vara kär är hur något som känns så bra och är så bra på alla vis ändå är så komplicerat och förr eller senare blir sådär dramatiskt? Varför räcker man aldrig till riktigt så som man skulle vilja och uppskattar den tiden man har tillsammans istället för att gnälla över den tid man inte har? Okej, det var dagens funderingar.

Det är grått i Paris idag. Efter en väldigt god falafellunch hos vår favoritlibanes följde jag Shoshi genom Luxembourgträdgården innan jag vände hemåt. Vi kom fram till att vårt liv här är väldigt märkligt och att vi är totalt värdelösa som inte gör de grejer vi borde göra trots att vi bara har 3 timmars skola om dagen, att relationer gör ont och att bantning måste vara det tråkigaste samtalsämnet någonsin. Väldigt djupt mina vänner.

Ikväll ska jag vara unavailable och gå och se Shout Out Louds gratis på La Flèche d'Or. Tror det kan bli himla bra och jag behöver något som distraherar mig en stund.

(Mais t'inquiètes, tu es dans mes pensées, toujours)