Je vais et je viens

Det är rätt sent, jag vet. Inatt har jag åtminstone en bra anledning att sitta uppe sent då jag låtit studera.nu ligga på hyllan till sista minuten och därför nu suttit en timme med deras slöa hemsida, bara för att vara säker på att hålla alla dörrar öppna för min alldeles lysande framtid (även om jag blev kallad pucko av min kära mamma innan idag).

Framtid. Det borde inte kännas så jobbigt, men det finns alldeles för många val, alldeles för många saker att göra och alldeles för många att ta hänsyn till. Jag vet inte vad jag vill som vanligt, jag tror inte att jag och Paris är färdiga med varandra, men jag inser också riskerna med att stanna. Jag antar att det får bli ett senare beslut.


(Här borde jag lämna ett kryptiskt och mystiskt meddelande, men jag har inga fler ord)