26 mars är ett stort datum. Det innebär slutet på mars först och främst, vilket får mig att tänka på att hyran snart ska betalas med pengar jag inte har, och på att jag har ynka två månader kvar i min lilla lägenhet i den stora staden. 26 mars innebär också att jag och Léo träffades för 2 månader och 18 dagar sen trots att det känns som en hel evighet sen. 26 mars betyder att Ida lämnade Paris igår morse efter en riktigt gooo helg och att jag är ensam på rue Beaubourg igen. För ett år sedan innebar 26 mars att projektarbetet var inlämnat och att min hjärna var i topptrim, oförstörd och helt uppdaterad på Irakkonflikten. Om 26 mars 2009 vet jag fortfarande inget.
Kortfattat så är det en helt vanlig dag idag. Jag har råkat på min första förkylning sen januari, mycket på grund av mitt osunda leverne (haha) men nog mest på att värmen i mitt hus har stängts av eftersom fransmännen nu anser det vara ”vår” (trots att det är kallare än någonsin och att resultatet blir att den enda värmen i mitt rum finnes under täcket med alla kläder på). Trots allt har jag varit i skolan och antecknat flitigt om passiva och aktiva satser och därefter hunnit fika två gånger, ätit falafel på rue des rosiers (lenny kravitz-stället) och handlat en kofta och klänning på impulsvintage. Framför mig ligger en kväll bestående av både ditten och datten, men mest soppa, te och en film.
För övrigt följer jag bloggfajten med växande intresse. Blondinbelle for president! (Maria, du är för bra för att vara sann!)
Återkommer om helgen, näsdropparna kallar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar