Funderingar

Idag har varit bra. Efter en lång och mysig lunch på Les Philosophes höll solen oss sällskap en stund, så vi bestämde oss att gå från Louvren till Champs Elysées för att beundra allt det som vi glömmer att vi har. Jag kände plötsligt det där suget igen, som varit borta ett tag, att jag verkligen har tur som bor i en så vacker stad. Jag kände att jag kunde sitta där i parken för alltid och bara titta på folk och lyssna på fåniga små franska konversationer. Till och med Eiffeltornet såg nytt ut för mig och jag kom på mig själv med att tycka det var attans tjusigt (så då kan jag ju inte vara en fullfjädrad parisiska än i allafall). Framförallt kände jag att jag kommer överleva det här och att det tillochmed kanske var lika bra att sluta när vi var på topp. Om inte annat, när jag ändå håller på att se allt från den ljusa sidan, så är det nästan lite skönt när det smärtar lite i hjärtat. Då vet man ju i allafall att man har ett.