Jag som trodde att jag skulle gå ensam till Ylva fick plötsligt sällskap av 4 välkända fransmän. Det visade sig efter några groggar att de hade otroliga talanger på dansgolvet, och vi körde våra bästa moves tills svetten lackade. Antoine var så varm att han var tvungen att ta en simtur i fontänen vid Republique, medan vi andra roade oss med att leta reda på kläderna han tappat lite här och var på vägen. Jag som hade dansat lite för intensivt blev sedan buren hem av Leo som väl hemma kokade mig nudlar och tomat med currykrydda. Det låter inte så gott men satt inte helt fel ändå.
Imorse kom ämnet "maia åker" upp igen. Jag önskar ibland att jag var mindre naiv, lite mer realistisk och inte så jävla känslig, men jag antar att det inte finns mycket att göra åt att jag är som jag är, eller att vi är i den situation vi är. Den suger onekligen, men någon gång måste jag ju sluta grina. Om inte annat så för att jag någonsin ska återfå min syn. Nu vet jag inte längre riktigt vad jag snackar om, och det är nog ett tecken på att jag borde sluta snacka.
Förbjudna ord from now on: partir, pleurer, arrêter, regretter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar