Eller?

Jag är inne i en väldigt märklig period. Om två veckor ska jag packa ihop mitt Parisliv, möjligtvis för gott, och lämna min lilla lya och stad som varit mitt trogna hem i nästan ett år. Det känns läskigt, sorgligt men också väldigt skönt. Särskilt efter allt som hänt har jag börjat förstå att mitt lilla äventyr här är över, jag älskar Paris men älskade det jag hade här mer, och nu är det dags att släppa det. Eftersom jag nu råkat ut för min tredje förkylning på ca två månader har jag legat i min säng mest hela dagen och beskådat utsikten från min underbara balkong. Var femte minut har himlen ändrat färg och öppnat sig för skyfall, och sen har solen kommit ut igen för att torka ikea-stolarna innan det varit dags för nästa utbrott. Vädret reflekterar mitt eget humör skrämmande bra, med andra ord. Jag vet inte riktigt vad jag är ledsen för längre, om det verkligen är på grund av dig, på grund av att jag tappat tron på det-där-jag-alltid-trott-på eller för att jag börjar bli medveten om att det är dags för mig att åka, och att detta året aldrig kommer att komma tillbaks. Detta är mina två sista veckor innan friheten är över och jag måste börja tänka över vad jag verkligen vill göra härnäst. Min fånigaste tanke är att jag är rädd för att komma hem, för det kommer inte bli med flaggan i topp. Jag kommer stå där inför alla och känna att jag jävlar i det inte fick MVG i Fransk kärlek A, 150 poäng. Och för mig har aldrig tanken "även om man får G har man ju lärt sig något av kursen" varit särskilt lindrande.

Nu tror jag att jag ska gå och dra täcket över min igensnorade nuna och vänta på en bättre morgondag.