Extremt högt och otroligt nära

Idag känner jag grymt många positiva vibbar, har mina aningar vad det kan bero på och inga av dem byggs på hopp eller något sådant svekfullt. Det måste ju betyda att jag gör framsteg.

Tänkte börja mitt projekt "fånga dagen" idag, eftersom helgen mest gick ut på att bekämpa en envis förkylning. Ångest att en av mina sista helger gick till spillo, men "don't look back in anger" är mitt nya motto. I alla fall blir det nog Palais de Tokyo idag, och kanske en promenix i Luxembourg, som jag kommer sakna mer än ord kan säga. Känns lagom kulturellt och bra. Först ut är dock 2 timmars grammatiklektion, men det ser jag läskigt nog fram emot. (Examen på lördag känns dock inte lika lockande...)

Vad mer? Jo, herr Safran Foer håller än en gång mitt humör uppe också, det tål att sägas.




Bonne journée à tous!