The end of an era

(Okej, jag hoppas för allas bästa att det var första och sista gången som jag skriver en fransk kärleksförklaring på fyllan)

Efter två veckor av strålande sol och 30 grader har nu regnet kommit tillbaks. Min och Lisas kväll på Chez Georges slutade alltså med att vi sprang hem i regnet, och de sista 500 metrarna var jag alldeles blind av allt vatten som rann ner i ögonen och fick mascaran att svida i ögonhålorna. På något sätt kändes det ändå uppfriskande.

Jag har ynka 3 veckor kvar i Paris, men eftersom min examen är nästa helg och slutprovet i grammatik är imorgon så måste jag ändå uggla i min lägenhet idag med kaffe och proviant redo. Det känns sådär kul. Jag börjar känna mig redo att återvända till Svearike nu, till lilla Malmö och alla intriger, om inte annat för att känna efter hur mycket jag kommer sakna livet här. La vie à Paris est vachement belle, quand même.